Pyttegetingar som vapen mot parasiter på stormarknaden

Halvmillimeterstora getingar kan vara ett nytt vapen i kampen mot skadeinsekter (närmare bestämt Indianmeal moth, som jag inte kan hitta det svenska namnet på) i stormarknadens mjölprodukter. Amerikanska forskare har konstaterat att man istället för kemiska bekämpningsmedel kan använda sig av parasiternas naturliga fiender – två mikroskopiskt stora getingarter. Den ena arten dödar ägg och den andra dödar larver.

Getingarterna har länge använts för att bekämpa parasiter på till exempel bomullsplantor, så de är lätta att få tag på.

Jag kan tänka mig att vissa människor skulle tycka att tanken på små getingar som kravlar runt över deras varor är lite småäcklig. Men det borde ändå vara värre att få larver i påsarna, och tanken på kemiska bekämpningsmedel i flingorna är ju inte heller mysig. Jag undrar dock hur de ska se till att hålla getingarna vid liv?

Länk
Artikeln

Äldre mödrar fertila längre eftersom de åldras långsammare

De få kvinnor som (på natrulig väg) föder barn efter 45 har en sak gemensamt: de genetiska mekanismer som motverkar åldrande är mer aktiva hos dem än hos de kvinnor som redan nått klimakteriet. En undersökning av 8 kvinnor som fött barn efter 45 års ålder och 6 kvinnor som inte fött några barn efter 30-årsåldern visade på skillnader i 716 gener – de flesta just gener som är involverade i att reparera DNA och förhindra celldöd. Det rapporterade en forskargrupp från Hadassah University Hospital i Jerusalem vid ett möte för ESHRE (European Society for Human Reproduction and Embryology) i Köpenhamn idag. Kvinnorna som kunde föda barn längre löpte också en betydligt lägre risk att få missfall.

Alla kvinnor som deltog i studien var ultraortodoxa Ashkenazi-judar, men en preliminär studie på beduinkvinnor har gett samma resultat.

Länk
New Scientist

Ett steg närmare ägg och spermier från stamceller

Brittiska forskare vid University of Sheffield har lyckats med att få mänskliga stamceller att börja utvecklas i riktning mot att bli ägg eller spermier, genom att låta stamcellerna växa i “rätt” kemisk miljö. Forskarna har fått fram “förstadier” som uttrycker proteiner karateristiska för just ägg och spermier, men har ännu inte visat att dessa förstadier verkligen är friska celler som delar sig normalt och bara har en uppsättning kromosomer. Resultaten presenterades vid ett möte för European Society for Human Reproduction and Embryology (ESHRE) i Köpenhamn igår.

Steget är alltså fortfarande mycket långt till att utveckla ägg och spermier från stamceller tagna från en människa. Det är inte heller det enda användningsområdet – att kunna följa utvecklingen från stamcell till könscell skull ge forskarna goda möjligheter att studera hur äggstockar och testiklar utvecklas, och hur till exempel miljögifter påverkar denna utveckling.

Liknande forskning
Vid samma möte presenterades också resultat från en australiensisk forskningsgrupp vid Monash University. Gruppen har lyckats få stamceller från möss att utveckla sig till äggstocksliknande strukturer med äggceller. Hur det gjordes är intressant (men krångligt): Stamcellerna fick växa i ett medium innehållande tillväxtfaktorer från testiklar, men utan de specifika faktorer som behövs för utvecklingen till testiklar. Avsaknaden av de specifika faktorer som behövs för utvecklingen till testiklar räckte för att stamcellerna skulle utvecklas i riktning mot äggstockar – trots att stamcellerna från början var “manliga”. Precis som för gruppen från University of Sheffield har man dock ännu inte visat att äggcellerna verkligen är normala – bara att de uttrycker vissa proteiner karakteristiska för äggceller.

Länkar
New Scientist (om University of Sheffield)
Eurekalert (om Monash University)
The Australian (om båda universiteten)

Mer akne, mindre hjärtsjukdomar

Alla som lider eller lidit av akne kan kanske känna sig tröstade av att forskare har hittat en koppling mellan akne och minskad risk för hjärtsjukdomar – åtminstone för män. En brittisk studie på 10000 män har visat att de som lider av akne har en tredjedels mindre risk att få hjärtsjukdomar när de blir äldre. Studien utfördes av en forskargrupp vid University of Bristol. De spekulerar att den bakomliggande orsaken skulle kunna vara inverkan av olika androgennivåer – dvs, att både akne och hjärtsjukdomar är hormonrelaterade, och att en viss hormonnivå ger mer akne i ungdomen men mindre hjärtsjukdomar senare i livet.

Länk
New Scientist

Varför blir vissa personer mer myggbitna än andra?

Lotta Fredholm skriver i Forskning&Framstegs senaste nummer om det som de flesta människor får anledning att fundera över vid den här tiden på året: hur sjutton kommer det sig att myggorna gillar vissa personer mycket bättre än andra, som får vara nästan helt ifred?

Forskare vid University of Abredeen har, i samarbete med Rothamsted Research, har kommit fram till att de människor som får vara ifred för myggen ger ifrån sig maskerande lukter (som täcker de “vanliga” lukter som attraherar mygg) och/eller repellerande lukter (som stöter bort myggen). Detta undersöktes genom att testpersonerna fick ligga i foliepåsar så att man kunde samla upp alla ämnen som avdunstade från dem. Idén kom från tidigare studier på kor, där man kunde se att antalet flugor kring en hjord av kor berodde på om vissa kor var närvarande eller inte.

Upptäckten skulle kunna ge upphov till nya sorters myggmedel baserat på den sorters ämnen som de “icke-populära” människorna sänder ut. Sådana myggmedel skulle antagligen vara betydligt säkrare för människan än de medel som används idag.

Länk
Forskning&Framstegs artikel
Rothamsted Research (nyhetsrelease)

UPPDATERAT (19/6 kl 15:13) för att tillägga: jag hittade ytterligare lite information om detta – om det är någon som är intresserad av lite mer om hur man går tillväga för att undersöka vilka ämnen som mygggan egentligen reagerar på: Attractiveness is in the antenna of the beholder.

Insekter utvecklar resistans mot genetiskt modifierade grödor

Genmodifierade grödor (majs och bomull) som ska skyddas mot insekter kan ges en eller flera “giftproducerande” gener från bakterien Bacillus thuringiensis (Bt). Sådana modifierade grödor har funnits till försäljning sedan 1996. Användningen av Bt-grödor har kritiserats för att kunna skapa vida utbredd resistans mot Bt-toxin hos skadeinsekter.

Problem uppstår bland annat när olika modifieringar är olika giftiga – det finns till exempel plantor med en Bt-gen och plantor med två Bt-gener. Efter åtta års skördar finns det ännu inga rapporter om misstänkt Bt-resistans ute i fält – däremot har flera fall av resistans rapporterats från forskningslabb. Nu har forskare vid Cornell University visat att om man odlar plantor med en Bt-gen och plantor med två Bt-gener nära varandra, går det betydligt snabbare för insekterna att utveckla resistans mot båda Bt-generna – de som så att säga hunnit halvvägs i evolutionen (och utvecklat resistens mot plantan med en Bt-gen) får en betylig fördel framför icke-resistenta insekter. Detta ökar “trycket” på att utveckla resistans även mot den andra Bt-genen, och resultatet blir att utveckling går snabbare.

Således är det väldigt olämpligt att odla “en-gens”- och “fler-gens”-grödor i närheten av varandra eftersom man då snabbar upp utvecklingen av resistans hos skadeinsekterna. Att utveckla resistans mot flera olika genmodifieringar samtidigt borde generellt vara betydligt svårare än att utveckla resistans mot en gen i taget – det blir helt enkelt mycket mindre sannolikt att insekter med lämpliga gener träffar på varandra och parar sig, innan de blivit förgiftade av de modifierade plantorna. Ett sätt att ytterligare sakta ner utvecklingen av resistans är att odla icke-modifierade plantor på en bit av samma åker – då kan insekter på väg att utveckla resistens para sig med icke-resistenta insekter, och deras avkomma kommer sannolikt att vara icke-resistent. Denna strategi är dock inte lämplig för de odlare som har små åkrar (t ex i Kina där medelstorleken på en åker är ett halvt hektar), eftersom de inte kan avvara ytan om de ska kunna försörja sig. I sådana sammanhang blir det viktigt att modifieringen omfattar två eller flera gener.

(Det finns naturligtvis andra problem med genmodifierade grödor – t ex hotas alla de djur som äter av de förgiftade insekterna också av förgiftning. Dessutom kan grödornas vilda släktingar ibland bli pollinerade av sina modifierade “kusiner”, och därmed får avkomman också modifieringen.)

I Sverige förekommer ännu bara försöksodling av genmodifierade grödor.

Länkar
Cornells nyhetsrelease
Artikel i PNAS (open access, dvs fritt tillgänglig för alla)
Gentekniknämden (Svensk övervakande myndighet)

Större hjärna ger bättre resultat på intelligenstest

Folk med större hjärna får generellt sett bättre resultat på intelligenstest, enligt en ny studie från Virginia Commonwealth University. Studien baseras på 26 tidigare studier – de flesta relativt nya. Sammanlagt har över 50 forskare inom området kontaktats. Psykologen Michael McDaniel som lett studien säger att resultaten gäller för både kvinnor och män, och för alla åldersgrupper.

Kopplingen var något starkare för kvinnor än för män, och starkare för vuxna än för barn. Den totala korrelationen var 0.33, uppdelat var den 0.40 för vuxna kvinnor och 0.38 för vuxna män, 0.37 för flickor och 0.22 för pojkar (en korrelation nära 1 betyder så gott som fullständig koppling och en korrelation på 0 att det inte finns någon koppling alls).

Intelligenstesten var standardtest av den typ som används i t ex undersökningar av potentiella anställda. Sådana test har tidigare kritiserats för att inte vara helt relaterade till verklig prestationsförmåga. Nyhetsreleasen citerar McDaniel’s kommentar till detta: “But when intelligence is correlated with a biological reality such as brain volume, it becomes harder to argue that human intelligence can’t be measured or that the scores do not reflect something meaningful” (När intelligens är korrelerad med biologiska fakta så som hjärnvolym, blir det svårare att argumentera för att mänsklig intelligens inte kan mätas eller att poängen inte reflekterar något meningsfullt). Detta är naturligtvis ett cirkelresonemang – om intelligenstesten verkligen inte mäter verklig prestationsförmåga blir de inte automatiskt bättre bara för att de kan kopplas till hjärnvolym. Det är vanskligt att tro att man med ett enda test, utfört vid ett enda tillfälle, kan mäta en persons verkliga förmåga på ett säkert sätt. Men det är intressant att det finns en korrelation mellan hjärnstorlek och den typen av intelligens som kan mätas med tester.

Och sedan har vi ju korrelation-och-orsaks-problemet: kan man verkligen vara helt säker på att man blir smartare av att ha större hjärna, och att man inte får en större hjärna av att vara smart? Förutsatt att man använder sin hjärna mer om man är smart skulle det kanske kunna ge en något ökad storlek (genom en tänkt tillväxt i cellförgreningar och kopplingar mellan cellerna). Det finns tester på råttor som visar att de som vistas i en “rik” miljö får mer förgrenade celler – det verkar inte orimligt att det skulle bero på att de får större möjligheter att använda sin hjärna än de råttor som lever i en tråkig miljö. Man skulle också kunna tänka sig att vistelse i en miljö rik på stimulans både gör att man får större hjärna (enligt ovan), men också att man blir smartare eftersom man får mer möjligheter att utvecklas på flera sätt. På så sätt skulle en synlig korrelation mellan storlek och intelligens kunna uppstå, utan att den ena ger den andra.

Länkar
Nyhetsrelease (Virginia Commonwealth University)
Artikel i “Intelligence” (kräver prenumeration)

Starka nepalesiska bärare

Nature News, Science News och SR Vetenskapsnytt rapporterar alla om nepalesiska bärare, som nu är bevisat mer effektiva än någon annan (folkgrupp, antar jag) när de bär tunga bördor. Hemligheten verkar delvis ligga i att belasta huvudet för att avlasta resten av kroppen – bärarna använder en rem spänd över hjässan (hur kan ses på bilder i Nature- och Science-artiklarna). Det är ju sedan tidigare känt att det är en bra strategi att bära med huvudet – se till exempel på de afrikanska kvinnorna som också är energieffektiva bärare.

Det kan vara värt att betona att det är effektivitet, inte styrka, som är det intressanta här. Det finns ganska många riktigt vältränade människor som klarar av sin egen kroppsvikt eller mer – tänk till exempel på tyngdlyftare. (Jag råkade titta lite på någon stor tyngdlyftningstävling på Eurosport för ett eller ett par år sedan, där en 17-årig asiatiska lyfte nästan dubbla sin egen vikt.) Det imponerande är att de nepalesiska bärarna gör av med så lite energi när de bär. Energianvändningen mättes med hjälp av andningsmasker som registrerade syreintag och koldioxidutsläpp, och forskargruppen (ledd av Norman Heglund) som gjorde mätningarna kunde konstatera att förbränningen var ovanligt effektiv.

Det är tidigare känt att afrikanska kvinnor, som förut troddes vara de mest effektiva, använder ett slags pendelrörelse för att bevara energi. De nepalesiska bärarna gjorde dock inte på detta sätt – det mest framträdande i deras strategi verkar snarare vara att ta det långsamt, med vilopauser upp till 75% av tiden. Vid lätta bördor, upp till 20% av kroppsvikten, var afrikanska kvinnor och nepalseiska bärare lika effektiva – belastningen gjorde ingen märkbar skillnad. Vid tyngre bördor var nepalserna mer effektiva.

Man kan undra om skillnaderna bara beror på att olika strategier lärs ut på olika ställen (och nepaleserna råkade hitta på en bättre), eller om det är fysiologiska skillnader. Syremängden är ju lägre på hög höjd, vilket kanske skulle kunna göra att en lägre hastighet passar bättre – och har nepaleserna vistats där tillräckligt länge kan skillnaden mycket väl synas i att de har gener för effektivare syrehantering. Det är inte heller otänkbart att kvinnors generellt bredare höfter gör att en annan gångstrategi passar dem bättre. Åtminstone påstås det i en bok om evolutionär psykologi jag har i min bokhylla (“Human Evolutionary Psychology”, Louise Barret mfl, Palgrave förlag), att kvinnors bredare höfter gör att deras gång/sprint-förmåga blir något sämre än mäns i hastighet räknat (vilket ju inte är samma sak, men åtminstone visar att skillnaden påverkar).

Länkar
Nature News
Science Now
SR Vetenskapsnytt

Hur djungeltelegrafen påverkar biofilmval

Via Nature News hittar jag en liten rolig artikel om biofilmsval: “The effect of social interactions in the primary life cycle of motion pictures” dvs hur folks åsikter om en film påverkar hur många som går och ser den (på bio, inte video/DVD eller liknande).

Studien är utförd med sk agent-baserad modellering: man tänker sig ett visst antal personer (agenter) som interagerar med varandra, och studerar resultatet av interaktionens påverkan. Resultaten har också jämförts med data från de 44 filmer med högst budget av de filmer som visades på bio under 2003.

Man utgår i studien från att tre faktorer påverkar hur mycket man tjänar på en film: 1) storleken på den tänkbara publiken, 2) hur mycket den tänkbara publiken vill se filmen från början (antas bero på hur mycket som spenderats på marknadsföring och PR) och slutligen 3) tidigare publiksvar på filmen. Sedan undersöktes ett antal olika tänkbara scenarion.
Tung marknadsföring men dåliga recensioner fick besöken att avta efter första veckan. Liten marknadsföring men bra publikreaktioner gjorde att besöken fortsatte på ungefär samma nivå. I modellen ingår en “word-of-mouth”-koefficient som kan användas för att beskriva publikeraktionen för filmen. Modellen verkade bete sig ganska likt “verkligheten”, dvs resultaten för de 44 filmerna.

Det här är naturligtvis ett hejdlöst förenklat scenario. Vad jag skulle önska hade funnits med är effekten av att folk i landsorten får vackert vänta tills filmen ifråga kommer till deras biograf (frågan är ju i så fall om det gör dem mer eller mindre benägna att gå och se filmen i de olika fallen). Och det skulle vara intressant att veta om denna enkla modell gäller också för små filmer som bara går upp på ett fåtal ställen men kanske för väldigt bra recensioner och publikreaktioner.

Men om man kunde räkna ut en ungefärlig “word-by-mouth”-koefficient att ha på filmrecensionssidor som imdb.com och filmtipset.se som ett mått på hur mycket bättre/sämre det går för filmen jämfört med markandsföring etc så kunde det nog vara intressant.

Länkar
Nature News
originalartikeln (arxiv.org)

Tyskland och vetenskapsmagasinen

En rolig sak med Tyskland är att det finns gott om populärvetenskapstidningar där – bra sådana, verkar det dessutom som. Jag gick in på närmaste bilmack och hade 5 eller 6 populärvetenskapstidningar att välja mellan – det blev ett vackert illustrerat specialnummer om minne 🙂 På tyska visserligen, och min tyska är lätt rostig. Men än så länge är det värt besväret. Tyvärr verkar de vara svåra att få tag på i Sverige.

Och eftersom hjärnan/medvetande etc är ett av mina favoritområden är det extra roligt att det finns tidningar som Gehirn & Geist (Hjärna och själ, tror jag det kan översättas som). Faktiskt är det så att om man läser det finstilta längst ner under artiklarna i den utmärkta Scientific American MIND (SciAm:s kvartalsvisa specialtidning om hjärnan och medvetandet) så står det rätt ofta att de tidigare publicerats i Gehirn & Geist.

Länkar (tyska)
Spektrum der Wissenschaft
Gehirn & Geist
wissenschaft online