Koldatering (“Kol-14”-analys) är numer en standardmetod för att bestämma hur gamla arkeologiska fynd är. Metoden bygger på jämförelse av mängden radioaktivt kol, kol 14, med mängden av “vanligt” kol. Eftersom kol 14 har en halveringstid på 6000 år är den dock inte så känslig, vilket gör “små” tidsskillnader på tiotal år svåra att upptäcka.
En variant av metoden kan dock användas för att se hur gamla celler är, trots att de är så kortlivade, enligt en studie utförd av Jonas Frisen vid Karolinska Institutet. Detta på grund av att det släpptes ut så mycket radioaktiva ämnen i atmosfären under den tid då det fortfarande utfördes testsprängningar av atombomber ovanför jord. När ovanjordiska tester upphörde 1963 hade halten av kol 14 i atmosfären stigit till det dubbla, och sedan dess har den halverats vart 11:e år (jämfört med bakgrundsnivån, antar jag) . Om man tar med detta i sin analys kan man se mätbara skillnader i kol 14-nivå i modernt DNA, enligt Frisen, eftersom DNA inte byter ut sitt kol när cellen väl har delat på sig.
Frisen hävdar att metoden fungerar bättre än att studera telomerernas längd eftersom det inte finns någon fastställd tidsskala som går att relatera till längden (telomerer är DNA-molekylens ändar, och kortare telomerer har bland annat kopplats samman med åldrande).
Resultaten av analysen rapporteras i tidskriften Cell. Bland annat fann man att i en genomsnittlig 30-åring är en inälvscell cirka tio år gammal, skelettceller något äldre och blodceller några månader gamla. Äldst var cellerna i synbarken, som var lika gamla som personen själv.
Kol 14 i atmosfären
Bakgrundshalten av kol 14 i atmosfären är inte helt konstant. Dels produceras kol 14 från vanligt kväve med hjälp av kosmisk strålning produktionshastigheten varierar beroende på strålningsintensiteten – t ex påverkas den av solstormar). Dels påverkas kolflödet mellan atomsfären och jorden av klimatet. Det finns därför kalibreringskurvor för kol 14 som bygger på jämförelseer med andra mätmetoder – årsringar på träd, isprover och havsbottensediment till exempel. (Se engelska Wikipedia om koldatering.)
Platskänslig?
Jag undrar om den här metoden behöver ta med i beräkningen var man har bott någonstans. Den borde ju vara känslig för små skillnader i kol 14 eftersom halten är så låg till att börja med, och jag antar att nivån av kol 14 inte är exakt likadan överallt.
Länkar
Nature News
Wikipedia
Malins blogg. 