Är din Teflonpanna farlig?

Dupont, tillverkaren av Teflon, har stämts av 14 personer som hävdar att de inte fått tillräcklig information om möjliga risker med kemikalier relaterade till Teflon. Mest uppmärksammad är PFOA (perfluorooctanoic acid), en kemikalie som används i tillverkningen av Teflon. Amerikanska Environmental Protection Agency (ungefär “miljöskyddsmyndigheten”) har tidigare denna månad klassificerat PFOA som “likely carcinogenic” (sannolikt cancerframkallande). Det finns inga klara bevis för att PFOA finns i färdiga Teflonprodukter, däremot har forskning visat att överhettat Teflon (360 grader Celsius och högre) släpper ifrån sig spår av PFOA och andra fluorföreningar.

PFOA
PFOA är i princip onedbrytbart i naturen och kan hittas i låga nivåer i de flesta människor på jorden, bland annat hos teskördare på landsbygden i Sri Lanka. Det anrikas hos människor med en halveringstid på drygt fyra år (se s 6). Det finns indikationer på att PFOA inte bryts ned på precis samma sätt hos män och kvinnor (eller snarare, honor och hanar: det finns testdata från råttor och apor). PFOA har visats ge tumörer hos råttor, men i betydligt högre koncentrationer än de som finns hos människor. Vad källorna är för PFOA är inte helt känt – det förekommer inte enbart i Teflonprodukter.

De flesta toxicitetsstudier (studier som undersöker hur giftigt ett ämne är) för PFOA har utförts med det salt syran bildar tillsammans med ammonium, inte med själva PFOA. Det är oklart om detta spelar någon roll.

Tillverkare av PFOA finns främst i USA, Tyskland och Japan (se s 15).

Vad används PFOA till?
PFOA används bland annat i tillverkning av andra kemikalier, till exempel dess ammonium- och natriumsalter och fluoroakrylester (se s 15). Salterna används i polymertillverkning samt som ytbehandlings- och emulgeringsmedel.

Så vad säger Dupont?
Naturligtvis har Dupont sin egen informationssida om PFOA. I ett skriftligt uttalande tillgängligt där står det:

Based on existing scientific data, DuPont believes that PFOA exposure does not pose any health risk to the general public. To date no human health effects are known to be caused by PFOA even in workers who have significantly higher exposure levels than the general population.

Det finns också (minst) ett dokument som påpekar att PFOA och Teflon inte är samma sak, att Teflonprodukter inte innehåller PFOA och att det är ett varumärkesintrång att använda Teflon som en synonym för PFOA.

Dupont genomför just nu en studie på 1000 arbetare (som antas exponeras för högre halter av PFOA än andra), och meddelar att de preliminära resultaten inte visar på någon förhöjd sjukdomsrisk.

Länkar
Nature News
New York Times (gratis registering krävs)
Revised Draft Hazard Assessment of Perfluorooctanoic Acid and Its Salts (4 oktober, 2002)

Katter kan inte känna söta smaker

Många organismer, människor såväl som djur, har en tydlig medfödd förkärlek för sötsaker. Därför har det förbryllat många att katter inte verkar visa upp samma beteende – de verkar helt enkelt inte tycka att socker är speciellt intressant. En genetisk studie visar nu att tamkatten och åtminstone ett par av dess vilda släktingar saknar en gen för att kunna producera smakreceptorer för socker (och sötningsmedel). Det är känt att katten har fungerande smakreceptorer för andra smaker.

För att bilda receptorer för söt smak behövs två gener: Tas1r2 och Tas1r3. Hos kattdjur (tamkatt, tiger och gepard ingår i studien) är bara den ena genen funktionell, visar studien som utförts av en forskargrupp från Monell Chemical Sciences Center i USA. I artikeln, som publicerats i nya gratistidskriften Public Library of Science Genetics, spekulerar de i att denna genetiska förändring ligger bakom kattens utveckling till (så gott som uteslutande) köttätare.

Gensekvenserna jämfördes också med sekvenser från människa, hund, råtta och mus – alla arter som har fungerande receptorer för sött. Lite roligt kan det kanske vara att veta att proteinet från kattens Tas1r3-gen är betydligt mer lik hundens än motsvarande protein från någon av de andra arterna (85% jämfört med 73%, 72% och 72%).

Länkar
Nature News
PLoS Genetics (open access, dvs gratis)