Lesbiska och heterosexuella kvinnor reagerar olika på möjligt manligt feromon

Ett möjligt feromon (kallat AND) från mäns svett får lesbiska och heterosexuella kvinnor att reagera olika – eller åtminstone deras hjärnor. Hjärnavbildning visar att heterosexuella kvinnor får förhöjd aktivitet i hypotalamus – ett område som anses ha med sexualitet att göra – när de känner lukten av AND. Resultaten kommer publiceras i PNAS senare i veckan.

DN:s nätupplaga skriver idag (pappersupplagan igår) om en studie som undersöker hur lesbiska och heterosexuella kvinnor reagerar på två olika möjliga “feromoner” – ett från män och ett annat från kvinnor. Det är andra delen i en större studie om hur hetero- och homosexuella reagerar på de två olika “feromonerna”. Jag skrev om förra delen – se Vetenskapsnytt 15/5 2005: Möjligt manligt feromon attraherar både heterosexuella kvinnor och homosexuella män. Precis som då skriver jag “feromon” med citationstecken eftersom det ännnu inte är klarlagt att dessa ämnen faktiskt är feromoner, inte heller är forskningsvärlden enig om ifall människan har möjlighet att kommunicera med feromoner eller ej. Se den tidigare posten för lite mer bakgrund.

I den förra studien fick heterosexuella kvinnor och homosexuella män en liknande reaktion – som involverade hypothalamus – på AND (dvs, det möjliga manliga feronomnet). Det fick däremot inte heterosexuella män, som istället reagerade på ämnet EST (det möjliga kvinnliga feromonet). Lesbiska kvinnor (i den nya studien) reagerade både på EST och AND – därmed liknar deras reaktion inte någon annan grupps reaktion.

Ivanka Savic vid Karolinska Institutet, som leder forskargruppen som utfört studierna, berättar för DN att resultaten visar att kvinnlig homosexualitet kan vara mer komplex än manlig. Det var svårt för hennes grupp att hitta lämpliga försökspersoner – de ville ha lesbiska kvinnor som inte hade några sexuella erfarenheter av män. (I och med att studien ännu inte finns online kan jag bara gissa, men jag skulle tro att man på detta sätt vill undvika snedvridna resultat som beror på association snarare än något annat – att man får förhöjd aktivitet för att lukten associeras med sex för att hjärnan så att säga “minns” att lukten förekommit i samband med sex.)

En annan viktig faktor är också att lukterna användes i koncentrat, en miljon gånger starkare än vad som naturligt utsöndras av kroppen. En så stark koncentration kan orsaka en reaktion som inte alls är lik den för svaga koncentrationer. Ivanka Savic säger till New Scientist att hennes grupp är medvetna om problemet, och att de hoppas kunna göra en framtida studie med naturliga koncentrationer.

Intressant är också att hur man reagerar på lukt till stor del inte ligger inom medveten kontroll. (Två vanliga, om än motsatta, exempel är att lukten/smaken av det du åt precis innan du var magsjuk kan göra dig illamående i år efteråt, trots att du vet att det inte var maten utan ett virus. Eller att lukten/smaken av viss mat som de alltid tidigare gillat kan göra gravida kvinnor illamående. Båda fallen har gemensamt att det går inte att styra reaktionen medvetet.) Tydliga mätbara skillnader i reaktion på lukt hos hetero- och homosexuella män och kvinnor, som i den här studien, är ett sätt att visa att vem en person reagerar på sexuellt inte bara är ett medvetet och överlagt val, utan åtminstone delvis har en motsvarighet i biologi. Däremot visar inte studien om skillnaderna i reaktion är inlärda eller medfödda.

Länkar
Dagens Nyheter
Nyhetsrelease från KI
New Scientist