Intelligens och hårdrock

En studie på 1000 smarta ungdomar visar att många lyssnar på rock och, skriver Metro, “att en oproportionerligt hög procent diggade hårdrocksband som Iron Maiden, Kiss och AC/DC”.  
 
Oproportionerligt jämfört med vad, undrar man. Andra ungdomar i samma ålder? En annan studie? Varken artikeln eller forskarnas nyhetsrelease ger svar på det. Enligt nyhetsreleasen fann forskarna iallafall ett samband mellan att lyssna på metal och att ha dålig självkänsla. 19 utvalda smarta ungdomar blev sedan närmare ntervjuade om varför de lyssnade på just metal, och många gav svar som tydde på att de lyssnade när de mådde dåligt (men de mest inbitna fansen hävdade att det fanns metalmusik för varje tillfälle).
 
Kanske mår smarta undomar sämre än andra, föreslår forskarna, och flyr från det med musik.
 
Forskningen presenterades vid British Psychological societys årliga konferens som pågår just nu (det vill säga, det finns ingen forskningsartikel att gå till för att se hur det egentligen ligger till).
 
Ja, det passar ju fint med den etablerade stereotypen om att folk som lyssnar på heavy metal är en fara för sig själva för att de mår dåligt. Men det skulle vara trevligt att få veta om de gjort något mer än att fråga smarta ungdomar om vad de lyssnar på för musik och hur de mår. Utan jämförelser med andra grupper säger det nästan ingenting om det allmäna fallet, vare sig om metal-lyssnares intelligens (krävs en uppgift om hur många “icke-smarta” som lyssnar på metal) eller om ifall folk som mår dåligt i allmänhet lyssnar mer på metal.
 
Suck för urvattnad forskningsrapportering och missförstådda forskningsresultat. Läs den här intressanta översiktsartikeln om musik och stereotyper istället. Visste ni att ungdomar i slutet av gymnasieåldern i genomsnitt har tillbringat lika mycket tid med att lyssna på musik och se på musikvideor som att gå i skolan?
 
Länktips via Tempus Fugit.
 
Länkar
 

Svansvift avslöjar hundens känslor

Om en hund ser något de vill närma sig viftar de svansen åt höger, och ser de något de vill bort från viftar svansen åt vänster. Och det gäller oavsett hur snabbt deras svans viftar. Det rapporterar italienska forskare i senaste numret av Current Biology.
 
Tyvärr går skillnaden knappast att se med blotta ögat utan hjälp, eftersom hundar rör sig för mycket. “Efter upptäckten tittar jag på varenda hund jag ser, men mitt intryck är att det är svårt att undersöka det här utanför labbet”, säger en av forskarna till Nature News. I princip krävs en videokamera och bildanalys av filmen för att kunna se skillnaden. Men då är den tydlig.
 
Svansviftningen hos 30 hundar, 15 hanar och 15 honor, testades genom att de fick se på mer eller mindre trevliga saker: husse eller matte, en främmande människa, en katt och en stor och läskig främmande hund. Samtidigt filmades de, och sedan studerade forskarna viftningsriktningen med hjälp av bildanalys. När hundarna såg en människa eller en katt viftade deras svansar mer åt höger, framför allt när de såg husse eller matte. En stor främmande hund (verifierat läskig enligt en professionell hundtränare) fick istället deras svansar att vifta mer åt vänster. Att vara ensam, det vill säga att inte se någon alls, fick också hundarna att vifta åt vänster.
 
Orsaken, förklarar forskarna, skulle kunna vara att hjärnans högra och vänstra delar är specialiserade på att hantera otrevliga och trevliga saker. Teorin är känd sedan tidigare men utvecklades från början för människan. Den vänstra hjärnhalvan hanterar sådant hunden vill närma sig, medan den högra hjärnhalvan hanterar sådant hunden vill bort ifrån. Eftersom vänster hjärnhalva styr högra delen av kroppen oc vice versa (precis som hos människan), så får det hundens svans att vifta mer åt ena eller andra hållet. 
 
Länkar
artikeln (Current Biology, pren. krävs)
 

Världsvattendagen den 22:a mars

Idag är det Världsvattendagen. Årets tema är “coping with water scarcity”, och den officiella svenska översättningen är “Vattenbrist – en utmaning!”.

Sverige är ett av världens vattenrikaste länder. Kanske är det därför frågan om vattenbrist inte är så uppmärksammad hos oss, trots Stockholm Water Prize och den numer avsomnade Vattenfestivalen?

 
Det är lätt att glömma att vattenbrist inte bara innebär törst, utan har även ekonomiska och hälsomässiga konsekvenser. Jordbruket är generellt sett den största vattenkonsumenten, men det är stora skillnader mellan olika delar av världen. I Afrika används runt 88 procent av vattentillgångarna i jordbruket samtidigt som många afrikanska länder är de minst vattenrika i världen.

Det andra stora problemet förutom vattenbristen är att den del av vattenanvändningen som vi människor står för ökar på ett ohållbart sätt. Idag använder vi 54 procent av alla tillgängliga vattenkällor, och om vattenanvändningen fortsätter öka som hittills kommer vi använda 90 procent av det tillgängliga vattnet år 2025. Då riskerar två av tre människor att leva i områden med måttlig eller allvarlig vattenbrist, och det blir inte mycket vatten kvar till jordens övriga innevånare. Varken djur eller växter.

Men mycket kan göras bättre med forskning och utveckling. Ett exempel är professor Perry McCarty från Stanford, som forskat på vattenrening i 45 år. Han har fått årets Stockholm Water Prize för sina banbrytande insatser inom vattenreningsteknik, framför allt biologiska reningsprocesser och biologisk nedbrytning av giftiga ämnen.

Länkar
Svenska webbsidan för världsvattendagen
Internationella webbsidan för världsvattendagen
Stockholm International Water Institute

Andra bloggar om: , , , ,