Ett fynd av 4 miljarder år gamla diamanter indikerar att jorden kan ha fått sin skorpa tidigare än vad man trott.
Jorden anses allmänt ha – eller har åtminstone tidigare ansetts – tillbringat sina första 500 miljoner år i ett hett och flytande tillstånd, bombarderat av asteroider. Det finns inte särskilt mycket geologiskt material från den här tiden, så det finns ett visst mått av osäkerhet i historieteckningen. De verifierat äldsta mineralerna är zirconkristaller från Jack Hills i västra Australien – den allra äldsta en bit över 4 miljarder år gammal, sedan finns det yngre kristaller som “bara” är drygt tre miljarder år gamla.
I några av de här kristallerna, inklusive en som är 4.3 miljarder år gammal, har forskare nu hittat pyttesmå diamanter. Fyndet rapporteras i veckans Nature. Om diamanterna är lika gamla som det omkringliggande materialet är de upp till en miljard år äldre än den äldsta diamant som hittats så långt. Diamanterna antas ha formats under högt tryck på 100-150 kilometers djup, under en tjock jordskorpa – något man inte trott uppstod på jorden förrän betydligt senare.
En sak som orskar bryderier är att diamanterna varierar så pass mycket i ålder: Kanske bildades de alla vid samma tillfälle, och hamnade i kristallerna vid olika tidpunkter? Eller har förutsättningar för diamantbildning uppstått flera gånger?
Det är också möjligt att diamanterna består av grafit som inneslutits i zirconkristallerna men blivit diamanter betydligt senare. För att utesluta det krävs vidare analys av diamanternas sammansättning.
Länkar
Nature News
Natural Geographic News
New Scientist
artikeln (Nature, kräver pren.)
Andra bloggar om: vetenskap, forskning, geologi, jorden, diamanter