Igår höll jag seminarium om populärvetenskapens grunder för ett gäng doktorander och postdocs från Stockholm Brain Institute (en paraplyorganisation av neuroforskningsgrupper från KI, SU och KTH).
Seminariet bestod av en teoridel (tidningars organisation, skillnaden mellan reportrar och redaktörer, var kommer nyheter ifrån, etc) och en praktisk del. Den senare blev oväntat lyckad, faktiskt så pass bra att jag tänkte dela med mig av “receptet” här ifall någon vill göra något liknande.
Målet med övningen var ett ge en förståelse för ett antal faktorer i framställningen av en tidning: begränsad plats, begränsad tid och interaktionen mellan redaktör och reportrar.
Tiden var drygt en timme; en ungefärlig “tidningsdag” i skala 1:8.
Ingredienser:
* 16 personer
* 4 “presskit” för fyra fiktiva tidningar, bestående av en flersidig och tre ensidesartiklar, tre kopior av varje.
* 1 oskrivet A4 per “tidning”
* lite extramaterial i from av vita A4-papper, saxar och tejp
* tillgång till en kopiator
Varje fiktiv tidning hade en förutbestämd inriktning: hjärna & psyke, natur, språk eller generella vetenskapsnyheter (tänk New Scientist). Temat avspeglade sig i artikelvalet, som jag gjorde i förväg.
Varje tidning hade en redaktör, som var frivillig (jag hjälpte till lite på traven genom att fråga vilka som hade tidigare skriverfarenhet, och föreslog att de skulle vara redaktörer). Redaktörerna fick sedan välja varsin tidning, och jag briefade dem om vad de skulle göra:
* ge en artikelbunt till varje reporter
* inte läsa artiklarna själva
* lyssna på reportrarnas förslag till vinkel och ge dem utrymme efter vad som verkade intressant (i linje med tidningens tema)
* godkänna texten eller begära omskrivning
* ansvara för att allt material kom in i tid, och passa in det på ett A4, försett med tidningens titel.
Efter det utsågs resten av personerna till reportrar, och fick fördela sig jämnt på tidningarna. De fick också veta vad de skulle göra:
* ta emot ett kit med artiklar från sin redaktör (samma artiklar till alla reportrar på samma tidning)
* skumma igenom artiklarna och välja en eller två favoriter
* “sälja in” den till sin redaktör och få utrymme efter hur intressant/bra det verkade
* Skriva efter utrymme
* Visa upp för godkännande och ev. skriva om enligt anvisningar
(Vi hade bara en timme på oss, så jag skippade den annars tänkbara delen med att kontakta experter för kommentarer.)
Tidsschema
16:50 briefing av redaktörer, utdelning av material, gruppuppdelning
17:00: Redaktörerna delar ut artikel-kit
17:00-17:05 ca: inläsningstid
17:05: sälj in favorit med vinkel till redaktören, få utrymme
17:05-17:25: skrivtid
17:25: visa resulterande text för redaktören
17:25-17:35: omskrivningstid
17:35: redaktörerna börjar pussla ihop allt på ett A4
17:45: HÅRD deadline: slutresultatet till “tryck”, dvs inlämnat till mig som kopierade upp det i 12 exemplar per tidning
17:50 Läs och rösta på konkurrenternas tidningar
18:00 Vinnande tidningen koras
Som ni ser var det tajt som sjutton, men det gick. Den här tidsplanen motsvarar ganska bra det tidsschema jag hade på DN och Science, nedkrympt till skala 1:8. Jag hade kanske lite mer skrivtid totalt, men den gick åt till att jaga expertkommentarer.
Samtliga redaktörer fyllde sina “tidningar”, med en layout som varierade från OK till riktigt snygg. Och omdömena från såväl “reportrar” som “redaktörer” var väldigt positiva efteråt – de tyckte det var både kul och lärorikt.
Det hjälpte så klart att deltagarna var doktorander eller mer, någorlunda vana vid forskningsartiklar. Seminariet och övningen hölls på engelska, så de som skrev slapp översätta nyckelord (men fick å andra sidan slåss med engelskan, som inte var de flestas förstaspråk).
En not om materialurval: det är rätt svårt att hitta bra, intressanta och korta forskningsartiklar. Science har i varje nummer en eller flera “Brevia”; ensidesartiklar som beskriver nya fynd. Alla ensidesartiklar kom därifrån. Nature har sina “Letters”, korta artiklar på runt 4 sidor, som jag använde för det flersidiga artikelmaterialet. Allt material var sådant som jag kunde se en eller flera bra vinklar i (och som hade kunnat hamna här på bloggen), men som jag inte kunde minnas att jag sett rapporterat i någon större utsträckning i svensk media. Jag gjorde också så att jag valde materialet först, och bestämde tidningarnas teman efteråt – det motsatta är sannolikt betydligt svårare.
Malins blogg. 