Idag, den 3/6, släpps årets lista på Sommarvärdar. Jag är uppvuxen med Sommar i P1, som familjetradition. Långt innan webbens lättillgängliga svar på ”Vem ska prata idag?” och möjligheter att poddlyssna i efterhand eller på språng brukade vi slå på radion i princip varje sommardag och låta oss överraskas av dagens talare. Ibland hade vi riktig tur och fick höra någon som både pratade om något intressant och valde bra musik. Någon enstaka gång var det en forskare. Då var det spännande – jag kände inga forskare och knappt några naturvetare, så de halvmytiska personerna i radion var liksom så nära jag kunde komma. När sommarvärdslistorna blev lättillgängliga på nätet började jag räkna forskare varje år och pricka in dagarna i min kalender, och så småningom började jag posta mina sammanräkningar på min blogg (det var då jag sent omsider insåg att jag faktiskt inte var den enda som räknade).
Det brukar vara 6-7 personer med något slags forskningsanknytning de flesta år som jag räknat. I år också: Antje Jackelén som är blivande ärkebiskop och professor i teologi (25/6), Simon Kyaga som är överläkare och nydisputerad inom psykiatri (27/6), Anders Bárány som är teoretisk fysiker och medlem i KVA-kommitten som utser Nobelpristagare i kemi och fysik (30/6), samhällsforskaren Bi Puranen (8/8), överläkare och professor Agnes Wold (11/8) och paleogenetikern Svante Pääbo (14/8).
Ibland tycker jag det känns lite småfånigt att räkna ”forskarhuvuden” på det här viset, men det känns också fortfarande relevant – efter att antal omgångar i debatten om hur forskare ser på samhället och hur samhället ser på forskarna har jag insett att varje kontaktyta mellan dessa två ofta disparata världar är väldigt värdefull, mer än vad det verkar vid en första anblick. Det finns visserligen betydligt fler sätt att komma i kontakt med forskare och forskning nu än när jag var kunskapstörstande tonåring, efter internets, poddradions och play-on-demand-servicens intåg, men antalet tillfällen att publikt samtidigt vara både forskare och personlig är fortsatt få. Trots att det finns så många fascinerande personligheter i den akademiska världen.
Jag inbillar mig att för varje sommarpratande forskare finns det en bunt lyssnare i andra änden som går från att mentalt se en virrhårig galning i vit rock till att se en helt vanlig människa. Och kanske minst lika viktigt – för varje sommarpratande forskare finns det en hel bunt andra forskare som ser att allmänheten kan vara lika intresserad av forskare som av musiker, skådespelare och författare.
Den här bloggposten publicerades från början 2014-06-03 på Malins gästblogg hos Tidningen Curie.
Malins blogg. 