How a blog snowballed into my current career

I started blogging science after a couple of months into my PhD, because I needed an outlet for all the fantastic papers I found that were ”not relevant” (to my studies and project). I had been reading author blogs (LiveJournal!) mostly, seen the odd blogging scientist now and then for a few years and figured ’Hey, I can probably do that!’. As it was early days, I hadn’t quite yet succumbed to the academia == English norm, so I wrote in Swedish. Unbeknownst to me at the time, that was like 3rd or 4th blog *in total* in Swedish focused on science. After a few years, I had built up enough of a presence to be invited to talk and write in other venues, including a summer stint as a ’real science journalist’ over the summer at one of Sweden’s biggest newspapers, Dagens Nyheter. I picked up some interesting friends during bloggin, including a food writer, and we two decided to apply for a book grant (I thought it was risk-free, we would not get it, because the one thing I knew about grants is that you don’t get them). But we did, and I had to go to my professor and say, ’Hey, I got a grant and will need to work part time on my PhD thesis’. He accepted. At that time my blogging dvindled to almost nothing, and I turned to Twitter instead (’it is a very short format, it won’t take much time’. Hah.).

So I wrote a book in parallell with my thesis work for about a year, spent some much needed time on Twitter whenever I got up for air, and at the same time my second mentor started working in something big and global I vaguely knew was about neuroscience, so I didn’t se her that often (that was INCF). I skimmed their web page occasionally to see what she was doing, and one time I came across an old job ad of theirs for a scientific communications officer, degree preferred, and with knowledge of neuroscience. I had learned from my journalist friends and acquaintances that hired positions in scicomm did basically not exist, and always had hundreds applying. So I asked offhand when we met next time, ‘How on earth did you not get anyone, and do you need help with anything urgent’? Long story short, the next week I had a talk with the project PI and got offered the job. So I went to my poor professor, AGAIN, and said ‘I want another 20% off my thesis work, because I accidentally got this other job…. And he accepted AGAIN, so then I did 20% book/20% INCF comms/60% thesis for another year, during which the book got finished and printed, INCF newsletters came out regularly, and the thesis got written. Then I took the weekend off, and started full-time at INCF next Monday (while still doing the occasional talk, interview or blog post on the book).

I still have a sort of parallel ‘career’ as a scicomm person, though mainly I’ve written for free for causes I like (the blog that became the book, for instance), and I mainly do my scicomm via Twitter. I’ve been on the Advisory Board for Poulär Astronomi (Popular Astronomy) since my blogging days. Right now, I am one of the Swedish members of an EU project called RETHINK, about improving scicomm (its Swedish Node is run by Vetenskap& Allmänhet). I also run a network, founded with some friends and friends-of-friends, for research communication professionals called FORSKOM (it lives on LinkedIn, and is officially bilingual Swe/Eng).

Länkar till gamla bloggar

Jag har som sagt bloggat en del, förut.

Bloggnyheter!

Jag har äntligen fått lite tid och möjlighet att blogga, igen. Det kommer bli både jobb och hobby, sometimes in English, och inte alls lika många foton på mina barn som man skulle kunna tro. /Malin

I finally will have some time to blog, again. It will be both job and hobby, sometimes in English, and mostly free of photos of my kids. /Malin

Nästan en presentation. Eller åtminstone ett bra underlag för att räkna ut min troliga ålder.

Jag har redan en blogg. Den heter Vetenskapsnytt och har levt igenom hela en bloggs livscykel sedan jag tryckte ‘Publicera’ för första gången 2005. Nu lever den ett tyst och fridsamt pensionärsliv på vetenskapsnytt.se (men den tillhör fortfarande familjen, jag har matat den med förnyat domännamn varje år fram tills nu!)

En av orsakerna till att Vetenskapsnytt började tappa av, förutom det i sig massiva tidsbortfall som orsakades av först en licavhandling och en doktorsavhandling, var att jag blev alltmer engagerad i det fantastiska lilla internet-mat-zinet Taffel.se. Jag började blogga där i slutet av 2007, och tackade aningslöst ja till att söka pengar för en bok ihop med Lisa Förare Winbladh eftersom hela min bakgrund i den akademiska världen sa “Totalt riskfritt, man får ju ändå aldrig anslagen man söker”. Men vi fick pengar, och valde att lägga ut vårt arbete-in-progress som bloggposter på Taffel-bloggen Matmolekyler. (Den är lite svårlänkad numer eftersom den inte är aktiv, men ett fulhack på Taffels sökfunktion borde ge en bra start: Matmolekyler).

Sedan anföll resten av livet – disputation, jobb och sånt – och skrivandet fick komma lite på undantag (vilken tur att iallafall att Twitter fanns!). Efter några års jobb insåg jag dessutom att jag helt oplanerat lyckats ställa om hjärnan till att engelska var mitt primära arbetsspråk, och varje försök att skriva kändes som en frustrerad soppa av anglicismer och swinglish.

Där stod jag och stampade ett par år. Sedan “löste det sig” på så vis att jag och min man fick tvillingar, vilket som i ett trollslag suddade bort alla möjligheter till sömn, och till intellektuella fritidsaktiviteter som skrivande, i några år framåt.

Men nu kliar det lite i fingrarna, så jag har bestämt mig för att ge mig själv en ny blogg i present inför 2019. Kanske blir det lite vetenskap, eller böcker, eller mat — när vi periodvis lyckas klättra oss ur falukorv-och-pasta-träsket — och det kan hända att ett sy- eller stickprojekt fladdrar förbi i marginalen. Det kommer antagligen att förekomma lite hopplöst optimistisk balkongodling. Det är inte ens säkert att jag konsekvent håller mig till ett språk.